Sorry :(
Heej,jag vet att jag igentligen skulle ge er ett inlägg per dag,men jag kan tyvärr inte :( Men ni får i alla fall ett imon kl 14.00 sen kommer jag skirva ett långt inlägg som kommer ta en timma att läsa lovar :) Men till dess undrebara Justin bilder
Thank You, 'Cause You Are Here Fore Me - Chapter 3
-Vad gör du,frågade någon.
Justin's hus!
-Vad ser det ut som om jag gör,har fest,svarde jag och öppnade ögonen.
-Tänkte väl det,sa han och satte sig bredvid mig.
-Vad gör du här igen,har inte du en video att spela in.
-Jo,men mina fans är viktigare.
-Hur dum är du igentligen.
-Vadå,jag vet att du inte är något fan,men jag vet också att du behöver komma hem.
-Nej,jag tar bussen.
-Som kommer om 90 minuter.
-Ja,det är bra med frisk luft.
-Kom nu,jag skjutsar hem dig,sa han och ställde sig upp och sträkte fram handen.
-Nej tack,jag väntar.
-Kom nu.
-Nej.
-Jo.
-Nej.
-Tvinga mig inte att bära upp dig.
-Jag är tung,så om du vill skada dig själv gör det.
Han struntade i det sista jag sa och bar upp mig till sin bil där satte mig på benen och nästan puttade in mig.
Sedan gick han runt och satte sig.
-Knäpp bältet,sa han.
-Vill inte,sa jag ointresserat.
-Då göt jag det.
-Okej,kul för dig.
Och han skojade visst inte denna gången heller. Han böjde sig fram över mig och greppade tag om bältet och knäppte fast det,innan han knäppte sitt.
-Du är envis,sa han och startade bilen.
-Det är vad folk brukar säga när dom träffar mig.
-Var bor du.
-Jag vill inte hem så jag säger inte.
-Då tar vi dig hem till mig.
-Vad skulle din mamma säga och vad skulle din tjej tycka om att du tar en annan tjej hem.
-Jag bor inte hemma längre,så mamma skulle inte veta,och jag har ingen tjej.
-Så vad är Selena då.
-En vän.
-Så man åker på semester med en vän,hyr en lyxsvit och kysser en vän.
-Ehh... började han och jag märkte att han blev röd i ansiktet.
-Ta det lungt,det är ditt liv,du får göra hur du vill,men om hon ser oss genom bilder,säg itne att jag var delaktig utan att du var som tvingade mig,för jag vill inte ha några fans eller så på mig.
-Haha,okej,sa jag och jag märkte att han pustade ut.
-Så,vi är framme,sa han och knäppte upp mitt bälte och drog med mig ut.
-Wow,var det ända jag kunde säga när jag såg hans hus
Thank You, 'Cause You Are Here Fore Me - Chapter 2
-Hey,are you okay?
Busstabellen Haley kollade på! Hästen hon såg!
Jag vände mig om och där stod han, Justin Bieber killen som jag tycker är överskattad.
-Jag har gråtit den senaste timmen i ett sjuhus,så tror du att jag är okej eller,sa jag och vände mig om och började gå mot utgången.
Men mina planer kraschade igen när han gick efter mig och stälde sig framför mig.
-Ledsen,dum fråga,vill du snacka om det.
-Jag känner dig inte så nej,jag tänker inte snacka med dig.
-Kom igen,alla vill snacka med mig,tjejer dör av att få se mig och du vill inte snacka.
-Jag är inte en av tjejerna i din arme.
-Alla gillar mig,varför gillar inte du mig.
-Du är överakattad. Du får vad du vill,när du vill,du behöver inte stå i en flera kilmoters lång kö,gratis grejer bara för att du är känd,ett ego och tror att alla gillar dig,du spelar in en video på sjukhuset för pengar,inte för att du vill det.
-Du vet ingenting om mig.
-Men jag vet hur du beter dig,sa jag och puttade undan honom och gick ut.
Jag gick till parkeringen där vår bil stod. Typiskt jag som inte har körkort. Jag gick till busstatinonen och satte mig på bänken. Jag kollade på tabellen och nästa buss skulle komma om 90 minuter. Jag tog upp min mobil för att ringa Nathan,min jag och min tur,slut på batteri.
-Fan också,mumlade jag och satte mig till rätta och lutade mig mot glasrutan.
Jag såg en häst lite längre bort i en hage,jätte vacker häst. Jag log lite innan jag slöt ögonen.
Jag tänkte på ett liv utan pappa. Vem skulle nu vara på min sida när jag och mina bröder bråkade? Vem skulle jag fiska med,brottas med,har roligt med? Tusen tankar snurrade i huvudet och det gav mig bara huvudvärk. Det kändes som om någon slog mig med en hammare så jag slog med huvudet mot glasrutan.
-Vad gör du,frågade någon.
Nästa inlägg är tidsinställt och kommer imorgon kl.14.00! Jag kommer inte kunna skriva två inlägg per dag så ni får nöja er med ett! Komntera om ni läser snälla!!
Thank you, 'Cause you are here fore me - Chapter 1
Justin och det sjuka fanet! Haley på sjukhuset i hennes pappas säng när hon gråter!
Jag ställde mig mot väggen och gled ner. Jag kunde inte fatta att av alla människor satt jag nu på sjukhuset utanför min pappas rum,för att han hade cancer. Jag kände att maskaran rann ner för kinderna och min klänning var förstörd. Men det var verkligen inget jag brydde mig om. Det var min pappas födelsedag och helt plötsligt hade han fått sitt cancer anfall. Han hade inte fått det på länge,så vi hade inte oroat oss. En doktor avbröt mina tankar genom att sätta sig bredvid mig.
-You scare the nurse,sa hon och kollade på mig.
-Couldn't care more,sa jag.
-You know that your dad going to be just fine?
Jag skulle gärna vilja tro på det hon sa men jag kunde bara inte. Tänk om han inte klarade sig? Jag vet att jag igentligen inte borde tänka så,men jag kunde inte låta bli.
-But what if he don't going to be just fine,sa jag och kollade på henne.
-He will,you can't think like that,you have to think positive.
-But I can't,cause it feels like he don't going to be fine this time.
-Go and look,sa hon och reste sig upp.
Jag reste mig från golvet och skulle just gå in i pappas rum när jag hörde en massa skrik. Jag vände mig om för att se vad det var. Överskattad unge,tänkte jag när jag såg Justin Bieber som stod och pratade med kvinnan som hade pratat med mig för två sekunder sen. Jag såg att han gjorde ett täcken och in kom ett filmteam. Jag suckade innan jag gick in i pappas rum.
När jag gick in såg jag att han ansträngde sig för att le. Jag såg att hans hjärta dunkade svagt på maskinen och han klappade på sidan av hans säng. Jag gick fram till honom och la mig bredvid honom Jag tog hans hand och jag kollade på honom.
-I love you,and I'm proud to be your dad,and I'm sorry fore every thing,and I'm sorry that I not going to be there fore you or your brothers.
-Dad,it's not your fault,and I'm proud to be your daughter and I'm sorry that I haven't always listen at you and that I haven't be your perfct daughter.
-You're always my perfct daughter,sa han och pussade mig på kinden.
Jag märkte att hans hand blev kallare och att han började tappa greppet.
-I love you and I always will,sa jag och pussade honom på pannan innan jag hörde att maskinen började pipa och massor av doktorer kom och körde ut mig. Just då 1 juli 2011 15.03 blev jag och mina bröder faderlösa.
Jag började gråta och rörde mig mot cafeterian för att ta min väska när jag såg Justin gå runt och filma och sprida glädje. Jag såg att han tog kort med ett sjukt fan som satt i rulstol. Jag vände mig om och tog min väska när jag hörde en glad röst bakom mig.
-Hey,are you okay?
Nu är det så att jag ska resa bort imorgon men jag ska försöka skriva 2 inlägg per dag,och jag kommer komma tillbaka 2 maj,så det är 10 dagar. Men om ni läser snälla komentera då blir jag glad! Tack på förhand!
