Thank You, 'Cause You Are Here Fore Me - Chapter 3

Jag tänkte på ett liv utan pappa. Vem skulle nu vara på min sida när jag och mina bröder bråkade? Vem skulle jag fiska med,brottas med,har roligt med? Tusen tankar snurrade i huvudet och det gav mig bara huvudvärk. Det kändes som om någon slog mig med en hammare så jag slog med huvudet mot glasrutan.

-Vad gör du,frågade någon.


Justin's hus!


-Vad ser det ut som om jag gör,har fest,svarde jag och öppnade ögonen.
-Tänkte väl det,sa han och satte sig bredvid mig.
-Vad gör du här igen,har inte du en video att spela in.
-Jo,men mina fans är viktigare.
-Hur dum är du igentligen.
-Vadå,jag vet att du inte är något fan,men jag vet också att du behöver komma hem.
-Nej,jag tar bussen.
-Som kommer om 90 minuter.
-Ja,det är bra med frisk luft.
-Kom nu,jag skjutsar hem dig,sa han och ställde sig upp och sträkte fram handen.
-Nej tack,jag väntar.
-Kom nu.
-Nej.
-Jo.
-Nej.
-Tvinga mig inte att bära upp dig.
-Jag är tung,så om du vill skada dig själv gör det.

Han struntade i det sista jag sa och bar upp mig till sin bil där satte mig på benen och nästan puttade in mig.
Sedan gick han runt och satte sig.

-Knäpp bältet,sa han.
-Vill inte,sa jag ointresserat.
-Då göt jag det.
-Okej,kul för dig.

Och han skojade visst inte denna gången heller. Han böjde sig fram över mig och greppade tag om bältet och knäppte fast det,innan han knäppte sitt.

-Du är envis,sa han och startade bilen.
-Det är vad folk brukar säga när dom träffar mig.
-Var bor du.
-Jag vill inte hem så jag säger inte.
-Då tar vi dig hem till mig.
-Vad skulle din mamma säga och vad skulle din tjej tycka om att du tar en annan tjej hem.
-Jag bor inte hemma längre,så mamma skulle inte veta,och jag har ingen tjej.
-Så vad är Selena då.
-En vän.
-Så man åker på semester med en vän,hyr en lyxsvit och kysser en vän.
-Ehh... började han och jag märkte att han blev röd i ansiktet.
-Ta det lungt,det är ditt liv,du får göra hur du vill,men om hon ser oss genom bilder,säg itne att jag var delaktig utan att du var som tvingade mig,för jag vill inte ha några fans eller så på mig.
-Haha,okej,sa jag och jag märkte att han pustade ut.
-Så,vi är framme,sa han och knäppte upp mitt bälte och drog med mig ut.
-Wow,var det ända jag kunde säga när jag såg hans hus

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0