Thank you, 'Cause you are here fore me - Chapter 1


Justin och det sjuka fanet! Haley på sjukhuset i hennes pappas säng när hon gråter!

Jag ställde mig mot väggen och gled ner. Jag kunde inte fatta att av alla människor satt jag nu på sjukhuset utanför min pappas rum,för att han hade cancer. Jag kände att maskaran rann ner för kinderna och min klänning var förstörd. Men det var verkligen inget jag brydde mig om. Det var min pappas födelsedag och helt plötsligt hade han fått sitt cancer anfall. Han hade inte fått det på länge,så vi hade inte oroat oss. En doktor avbröt mina tankar genom att sätta sig bredvid mig.

-You scare the nurse,sa hon och kollade på mig.
-Couldn't care more,sa jag.
-You know that your dad going to be just fine?

Jag skulle gärna vilja tro på det hon sa men jag kunde bara inte. Tänk om han inte klarade sig? Jag vet att jag igentligen inte borde tänka så,men jag kunde inte låta bli.

-But what if he don't going to be just fine,sa jag och kollade på henne.
-He will,you can't think like that,you have to think positive.
-But I can't,cause it feels like he don't going to be fine this time.
-Go and look,sa hon och reste sig upp.

Jag reste mig från golvet och skulle just gå in i pappas rum när jag hörde en massa skrik. Jag vände mig om för att se vad det var. Överskattad unge,tänkte jag när jag såg Justin Bieber som stod och pratade med kvinnan som hade pratat med mig för två sekunder sen. Jag såg att han gjorde ett täcken och in kom ett filmteam. Jag suckade innan jag gick in i pappas rum.

När jag gick in såg jag att han ansträngde sig för att le. Jag såg att hans hjärta dunkade svagt på maskinen och han klappade på sidan av hans säng. Jag gick fram till honom och la mig bredvid honom Jag tog hans hand och jag kollade på honom.

-I love you,and I'm proud to be your dad,and I'm sorry fore every thing,and I'm sorry that I not going to be there fore you or your brothers.
-Dad,it's not your fault,and I'm proud to be your daughter and I'm sorry that I haven't always listen at you and that I haven't be your perfct daughter.
-You're always my perfct daughter,sa han och pussade mig på kinden.

Jag märkte att hans hand blev kallare och att han började tappa greppet.

-I love you and I always will,sa jag och pussade honom på pannan innan jag hörde att maskinen började pipa och massor av doktorer kom och körde ut mig. Just då 1 juli 2011 15.03 blev jag och mina bröder faderlösa.

Jag började gråta och rörde mig mot cafeterian för att ta min väska när jag såg Justin gå runt och filma och sprida glädje. Jag såg att han tog kort med ett sjukt fan som satt i rulstol. Jag vände mig om och tog min väska när jag hörde en glad röst bakom mig.

-Hey,are you okay?



Nu är det så att jag ska resa bort imorgon men jag ska försöka skriva 2 inlägg per dag,och jag kommer komma tillbaka 2 maj,så det är 10 dagar. Men om ni läser snälla komentera då blir jag glad! Tack på förhand!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0